för några veckor sen recenserade jag ison & filles "för evigt". gud vad den skivan har kommit mig under skinnet. jag lyssnade igenom hela när jag gick hemifrån och in mot alexanderplatz, var helt såld redan på andra spåret och när den var slut lyssnade jag om från början direkt.
dör speciellt på två spår - krig och kärlek och vi var barn då . båda två - egentligen totalt uttröttad tematik. kärlek gone bad och barndom i backspegeln. men näe, det här är något angeläget. jag vill att alla ska lyssna på den här skivan. kan man inte göra ett utbildningskit och skicka ut till alla skolor? och så stoppar vi med Nanna Johanssons fulheten också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar