döden!

vårt wlan är nere & vår hyresvärd är i los angeles. jaha. vad gör man då? ominstallera routern? kan hon glömma! vägrar ta i den saken med tång! att ta sig en en ominstallering av NETGEAR är som att släppas av mitt i nebraskas ödemark utan karta. vart man än går bir det fel.

23:30 skulle posa men så började ignition remix spelas så det blev svårt att se sur ut

den första tyska fylleångesten

fattar inte hur man ska hitta någonstans, enorma tegelhus överallt men ingenstans den rätta övergivna fabrikslokalen. vi skulle dit de andra skulle men det har blivit så svårt att orientera sig nu, på google såg det så enkel ut, en triangel mellan två tunnelbanestationer och mittemellan ska vi vara. det längsta jag kan komma bort från svart asfalt är till vita berg och det är därför jag försöker tänka på dig.
snubblar genom ett lerig fält och här är det, bäst att bara gå in och göra det bästa av det här. ett enormt dansgolv stroboskop grön laser hård bas och tio sönderplockade pianon. jag försökte spela på ett av dem i takt till musiken. försökte spela den enda låten jag kan så rätt som jag minns den även om jag inte ens klarade av att spela den på en finstämd ipad igår. jag minns inte tangenterna längre men jag minns att du satt bredvid mig på pianostolen och var 18 år och ivrig. mindes alla tangenter tills jag flyttade hit.

taket i berliner dom

älskar gamla körktak! *klick klick klick*

///she had it all, beauty of an actress/plus she was smart/help me do my taxes///

///allt går att laga en gång, två, tre/kanske fyra men fem/där går gränsen/allting är trasigt, sprängt/och flisen ligger i drivor/jag plockar upp det och sätter ihop det till nånting nytt nu/det ser sjukt ut/men det är det bästa som jag har/som ett efterlängtat mongobarn///

5:e försöket - markus krunegård

there's so many good things

jävlarrrrr vilken bra film.

och på den tredje dagen

ada och jag har börjat bli uppmärksamma på det smärtsamma fenomenet den tredje dagen. när jag hade ett mindre flexibelt leverne var jag tvungen att förbise den eller låta den passera som måndagsångest. men förra veckan inföll måndagsångesten på söndagen och vi kunde dystert konstatera att all statistik pekade mot samma sak. vi har tvingats acceptera att den tredje dagen numera är en del av våra liv.
idag vaknade jag till exempel efter 9 timmars sömn. en stickig känsla i hela kroppen, en varm inbäddad huvudvärk och slöhet blandat med rastlöshet.  efter att ha städat hela mitt rum ingående satte jag mig och läste 1 kapitel i skolboken. surfade runt på world wide webb. länge. tittar ut. sol ute! sol inne? nej. ada somnar om. jag fortsätter "läsa". 
tar tag i mig klockan 17 för att fånga solen innan den går ner. tar en 1timmesrepa runt prenzlauer berg, schönhauser allé ner, torstrasse, rosenthaler platz och sen brunnenstrasse upp och hem igen. möter upp ada på norma för att måndagshandla.
på norma är det alltid tyst men personalen är trevlig och yoghurten kostar 0.4 euro. borta vid lådorna med specialbilliga erbjudanden står en heroinmissbrukare och överväger åtta salamiliknande korvar till pangpris.
letar efter kefir som ska smaka som fil (och inte lika mycket kräks som buttermilch) men hittar inget. unnade ändå 3 liter mjölk. nu jävlar blir det mjölkfest! skrockade vi.
sen betalade vi och gick hem.

och så lades ännu en tredje dag till historien.

///när jag vaknade igår allt jag hörde var en flaska som smackades på gårn/jag tänkte vilken skön plats jag är ifrån/aldrig i mitt liv axa här ifrån/men samtidigt äre knas häromkring/dom gör ett bax dom får jagen av krim/tills lagen blir din/ba spring ba spring/dagen blir din om du inte åker in betongen e min///

hitz for indiekidz

igår var en så jävla konstig kväll!! *kan tyvärr inte säga nåt mer* *rädd för internet* *saknar skunkdagboken* *det här är inte alls samma sak* vi korsade hur som helst kreuzberg och var på sweden sweden klubben på magneta för första gången och det var eh ja overkligt, några få svenskar som sjöng med i svenska indiehitz, 98% av dansgolvet som inte fattar någonting av texterna och en lite för stark känsla av 2005. klockan 7 satt ada och jag på tunnelbanan hem och dog av skratt.
ja. ofta är livet jobbigt. men just nu är det bara bra.

kajaker & kräftor

december på st eriksplan, november i uppsala
februari på telefonplan, mars på skansen
juni i hökviken, juli i berlin, augusti i falun

idag har jag varit här inne och fotat taket:

den missförstådda folkmusiken

mycket som kan sägas om sverigedemokraterna har redan sagts av någon annan. om deras rasism, deras bristande argument, skrämmande retorik och nazistiska rötter. någon annan har sagt något om det här eftersom de gör det bättre än jag.
 men för nästan exakt en månad sen fick vi veta att Sd vill satsa en halv miljard kronor på att "stärka svenskt kulturarv". hur vill de stärka svenskt kultuarv? genom att ge pengar till hembygdsföreningar och spelmanslag - bland fioler och folkdräkter finns ju det ursvenska bevarat.
för att använda mig av den vi&dem-retorik som sverigedemokraterna använder sig av: Sd ville i och med sitt uttalande gå rätt in på mitt område.

från det att jag föddes har folkmusiken och jag varit ett item.
mer eller mindre ofrivilligt till en början, alltså man är ju från dalarna, oundvikligen fiolgnissel överallt. men efter ett tag såg jag vad folkmusiken var - nämligen det en femåring fascineras allra mest av - ett stort jävla äventyr. ett av mina tidigaste (eller kanske bara starkaste) minnen var från ungefär den tiden. det var falu folkmusik festival och en grupp laotiska folkmusiker bodde hemma hos oss. de hade svart hår, vackra kläder och spelade på instrument som inte lätt gnissel men pling pling. jag var så otroligt fascinerad. kikade in i köket när de satt där och åt frukost, log under lugg och de log vänligt tillbaks.
där och då, i falun på 90-talet, insåg jag någonting fundamentalt med folkmusik. där finns det inget vi och dem.

okej. så. sverigedemokraterna och deras svenska kulturarv.
var ska man börja? är det lönt att försöka förklara för någon som inte fattar något? för såklart fattar de absolut ingenting.
men okej kort sagt: det är i folkmusiken jag har träffat bland annat sydafrikaner, sydamerikaner, irländare, amerikaner och letter. jag har spelat indisk folkmusik och mormors brudpolska i clezmertappning. jag har kompats av balalaikor och sitarer, dragspel och cittror.
jag har druckit vin med 90åriga spelmän som ser ut som om de legat i formalin sen 1800talet i sina folkdräkter och träffat folk som flyttade från los angeles till furnäsdalen för att de älskar att dansa polska.
så - det kulturarv de talar om vill de ändå inte ha, det passar inte in i mallen för den rasistiska propaganda de letar efter.
folkmusiken kommer aldrig att tillhöra mig, den kommer alltid att tillhöra folket. och det är därför jag älskar den.

dagvild

på mitt skrivbord finns en mapp som heter LÅNAT där jag kopierar in texter från bloggar hemsidor och skunkdagböcker. till den mappen är jag jävligt picky och väljer bara ut det bästa av det bästa. än så länge finns det tre texter av julia där - jag vill mer älskling, inte mindre, cykeltjuvar (och så en om att komma hem (som om jag skulle veta vad hem betydde) som jag inte minns rubriken på, kanske är den från memory is a loaded gun?). hon är i alla fall dagvild och skriver med ett flöde som man bara kan önska sig. läs läs läs!

when you get into that enviornment, the slick rocks allmost becomes personal.

se test site - amerikansk ökenkultur på k special.

00:17

teufelsberg betyder djävulsberget FATTA LÄSKIGT

urban exploring ftw!!!!
förra helgen var vi och explorade nsa teufelsberg.
kippade efter andan, helt otrolig utsikt, helt orolig byggnad.
det var nästan som om man kunde se att jorden var rund. solen
gick ner över skogen (SKOGEN! den berlinska skogen finns!!)
och jag tänkte såklart på dalarna. alltid dalarna.
mats fotade och efter en timme var det kolsvart och spöklikt och
jag fotade ner i ett hisschakt och det ba sög till i magen. som att
knalla runt i världens största skelett. iiiiih