ett hem till

längst upp på brunnenstrasse ligger techno grill, på skylten håller en hårdblonderad tjej upp en döner mot kameran och ler hysteriskt. bredvid den ligger en polsk delikatessbutik och längre ner två glassbarer med högt i tak och våffelstrutar på långa staplar på kylen, båda ser lite ut som peach pit fast mindre och mörkare. ungefär en kvart senare blir gatorna trängre och renare, gallerier och bokaffärer, de flesta som sitter på fönsterkarmarna utanför butikerna pratar engelska. på under der linden nyper en 12årig kille med hockyfrilla ada i rumpan och hon ropar MEN VAFAN och hockeyfrillan och hans kompis skrattar och vänder sig om tio gånger på 30 sekunder. på bron vid DDR-muséet sitter samma pojke och spelar dragspel som i somras, han ler och nickar igenkännande åt exakt alla som går förbi. några romer kommer fram och frågar om vi speaks english sprechen deutsch parla italiano och håller fram en lapp där det står något om medicin och mat. går igenom tysk historia 1920-1989 och sen tillbaka mot alexanderplatz. husen ser ut som de alltid gör på svartvita foton från när våra föräldrar var unga, ABF-liknande höghus, kontor och ombyggnadsområden. vi får ont i huvudet och kommer fram till att det beror på att vi inte ätit på 8 timmar.

the universe is expanding