den missförstådda folkmusiken

mycket som kan sägas om sverigedemokraterna har redan sagts av någon annan. om deras rasism, deras bristande argument, skrämmande retorik och nazistiska rötter. någon annan har sagt något om det här eftersom de gör det bättre än jag.
 men för nästan exakt en månad sen fick vi veta att Sd vill satsa en halv miljard kronor på att "stärka svenskt kulturarv". hur vill de stärka svenskt kultuarv? genom att ge pengar till hembygdsföreningar och spelmanslag - bland fioler och folkdräkter finns ju det ursvenska bevarat.
för att använda mig av den vi&dem-retorik som sverigedemokraterna använder sig av: Sd ville i och med sitt uttalande gå rätt in på mitt område.

från det att jag föddes har folkmusiken och jag varit ett item.
mer eller mindre ofrivilligt till en början, alltså man är ju från dalarna, oundvikligen fiolgnissel överallt. men efter ett tag såg jag vad folkmusiken var - nämligen det en femåring fascineras allra mest av - ett stort jävla äventyr. ett av mina tidigaste (eller kanske bara starkaste) minnen var från ungefär den tiden. det var falu folkmusik festival och en grupp laotiska folkmusiker bodde hemma hos oss. de hade svart hår, vackra kläder och spelade på instrument som inte lätt gnissel men pling pling. jag var så otroligt fascinerad. kikade in i köket när de satt där och åt frukost, log under lugg och de log vänligt tillbaks.
där och då, i falun på 90-talet, insåg jag någonting fundamentalt med folkmusik. där finns det inget vi och dem.

okej. så. sverigedemokraterna och deras svenska kulturarv.
var ska man börja? är det lönt att försöka förklara för någon som inte fattar något? för såklart fattar de absolut ingenting.
men okej kort sagt: det är i folkmusiken jag har träffat bland annat sydafrikaner, sydamerikaner, irländare, amerikaner och letter. jag har spelat indisk folkmusik och mormors brudpolska i clezmertappning. jag har kompats av balalaikor och sitarer, dragspel och cittror.
jag har druckit vin med 90åriga spelmän som ser ut som om de legat i formalin sen 1800talet i sina folkdräkter och träffat folk som flyttade från los angeles till furnäsdalen för att de älskar att dansa polska.
så - det kulturarv de talar om vill de ändå inte ha, det passar inte in i mallen för den rasistiska propaganda de letar efter.
folkmusiken kommer aldrig att tillhöra mig, den kommer alltid att tillhöra folket. och det är därför jag älskar den.