fem år

2006 fick jag min Nikon Coolpix S5. jag är ingen kamerafascist. tvärtom. mitt kriterium för en kamera är snarare att den ska få plats i handväskan när jag går ut så jag ska kunna ta kort när som helst, var som helst.
därför är det först nu, fem år senare, som jag ser vilken stor skillnad det var på kvalitén då. jag vill tro att jag blivit bättre på motiven med åren. men asså det går inte att förneka att tekniken inte hängt med. såhär såg det ut innan Coolpix fick känna på 20 minusgrader, rödvin, regn och marmorgolv.

och såhär ser fotona ut numera. plötsligt fattar jag varför kameran liksom gnäller varje gång jag fokuserar. och varför bilderna har blivit så... korniga. bra slutledningsförmåga, moa. när jag får min första lön i juli går jag direkt till en affär, smäller pengarna på disken och ba give me the best inte för dyra camera you have.