har svårt att vänja mig vid det här med kindpussande. det har redan resulterat i två rätt piniga situationer.
1. när fred presenterade sin engelska vän förra helgen. han lutar sig fram... och jag ryggade tillbaka. "heeeey where I come from we shake hands" sa jag och sträckte fram kardan. fred lutade sig fram till sin vän och sa lite ursäktande: "she's a feminist."
2. alldeles nyss när jag skulle säga hejdå till katis vän i hallen. den här gången var jag med på noterna, om än lite oförberedd. han är rätt het och vi hade något av ett moment strax innan då vi satt i köket och wikipediade svampars systematik. efter att vi hade fått kindpussandet överstökat lade sig en obekväm tystnad över vårt lilla sällskap. jag ville bara krypa tillbaka till min skandinaviska håla. för där jag kommer ifrån måste man antingen avverka en halv flaska gin eller fem blaskiga kaffe och tio månskenspromenader innan man håller på med sånt där.
word!
SvaraRadera