lärdomar från mitt första utländska frisörbesök någonsin... var ska jag börja?
jag har, liksom många andra, ett ansträngt förhållande till frisörer. det är få gånger som jag känner mig så underlägsen och bortkommen som när en stylad jävel tar min skandinaviska höstack i handen och bara: "sååå... vilket shampoo använder du?" med ett förväntansfullt grin på läpparna, medveten om att den som kommer gå vinnande ur den här striden är den med saxen i bakfickan.
så jag var nervös x10 när jag äntligen got my shit together och knallade kvarteret bort till salongen. irrade in, insåg att det var något slags nummerlappssystem (som på bank!). sökte med panik i blick efter någon som kunde förklara för mig. en skejtkille med handduksturban och en gratistidning i handen berättade vänligt att jag skulle ta en nummerlapp, sätta mig ner och sedan vänta på min tur.
på ett anslag på väggen stod det att läsa att trots höjd hyra och kostnader för el och gas garanterar Kopfgeldjäger en socialistisk frisyr för 12-15€. på golvet låg enorma mängder hår i drivor, framför speglarna trängdes hårdprodukterna med tomma vinflaskor och vykort som tejpats upp huller om buller. jag ba älskade det.
fem minuter senare fick jag håret tvättat av en kvinna som inte pratade någon engelska alls, freakade lite på det inombords, men så blev jag tilldelad en man med turkos palestinasjal som verkade älska roxette och förstod mina instruktioner. han fnissade uppskattande när jag sa att jag ville ha det a bit of 90's in the back och när the look spelades tog han en klippaus för att dansa lite och slänga med håret (sitt, alltså).
en effektiv klipptid senare var jag 15€ fattigare och en socialistisk frisyr rikare.
sjukt snygg Madmoe!
SvaraRadera