du e mitt solsken, mitt enda solsken

Att se en depression i ögonen är som att möta ett rådjur på vägen hem från en utekväll. Ni vet känslan som infinner sig: någonting majestätiska framför dig i morgondiset, en sträv päls och två svarta ögon. Du vill sträcka ut handen och röra vid den. Någon slags ordlös kommunikation kan faktiskt uppstå mellan mig och rådjuret här, konstigare saker har ju hänt, ja konstigare saker har faktiskt hänt, det kanske händer oss här och nu, det kanske händer mig och rådjuret. Men den är full av ett liv du inte känner till. Ett liv med vassa hovar och snabba ben. Du inser att det inte finns något annat att göra än att vänta.
Så jag sitter framför Skype och väntar på dig.