min mesta och bästa barndomsvän är erik. vi växte upp tillsammans, i huset där jag bor nu, men det var ett blått tvålägenhetshus då. erik och jag var oskiljaktiga från början. vi pallade äpplen i idylliska trädgårdar, hade synkroniserad klädsel ibland och kastade vattenballonger på bilar som körde långsamt genom lugna gator. erik är mah brother from a different mother. jag skulle kunna skriva en roman om honom. men det räcker med att säga att han helt enkelt har min rygg för all framtid och jag har hans. det är lyx.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar