nån hade sett mig på stan och sa att jag såg glad ut och hade ny frisyr, hon sa den klädde mig, aaaaah

 jag venne om jag är impulsiv när det kommer till andra saker, men jag är minst sagt impulsiv när det kommer till mitt hår. när jag stod och väntade på spårvagnen vid bernauerstraße för nån timma sen och speglade mig i hållplatskabinen tänkte jag: nu ska det av. och med nu så menar jag: helst i natt.
vi har ungefär tio saxar i vår lägenhet så natten bar på de perfekta förutsättningarna för en misslyckad frisyr.

men jag lyckades tygla mig och nu har jag googlat hairdresser+berlin. fått några hundra träffar. Die Haarschneiderei, Headshop Berlin, Kopfgeldjäger (den har jag gått förbi några gånger men den ser alldeles för wild n crazy ut, ni vet assymetriska luggar och mr spock frillor). det finns en stor uppgivenhet med att ens överväga att gå till en frisör. det kommer liksom ändå sluta med att jag betalar 100€ för en frisyr som jag är missnöjd med, ringer till marit och gnäller, till slut lyckas att övertala henne om att klippa mig med en slö kökssax, vi börjar bråka halvvägs och processen slutförs under kall tystnad. sen sitter jag där med stickande hår i nacken och med en frisyr som luktar surt.