fredag: facerapes

fredag morgon bröt jag först ihop över att bredbandsbolaget låg nere och därmed vårt internet. jag muttrade "jag som hade tänkt att få saker gjorda" jag vet inte hur många gånger, vilket förstås inte var helt sant eftersom jag säkert ändå inte hade gjort dem om internet hade fungerat. men jag tillät mig att tjura ett tag. sen tog jag en dusch och ringde olof. han kom hit och vi satt på varsin sida om bordet med varsin maclaptop och jobbade på olika projekt. en ickekommunikativ kommunikation begränsad till sporadiska tillrop som man vet att den andre ändå inte lyssnar på. helt perfekt.
efter några timmar tog vi bilen och köpte alkohol och hämtade upp pontus, sen vidare mot hosjöstrands nejder. där lagade vi mat som serverades precis i tid till att ada kom dit.
sen drack vi gin. och ungefär där började ett facerapeande som kom att prägla resten av kvällen. alla (utom pontus!!!! kom jag på nu!) råkade ut för det. olof och ada 3 grr var. jag 1 gång. och ja som sagt - pontus, den jäveln, slapp undan.

vid 12tiden kom norrskenet. olof hämtade ett stativ och var borta nån halvtimme. när han kom tillbaka hade han det här på minneskortet:

vid halv 1tiden skulle ada och jag ta bussen in till stan. jag tar väldigt sällan bussen. så jag gick vilse på väg till bussen in mot stan. såeee... vi missade den.
vi satt där ett tag. uppgivna i kylan. ada knappade runt på sin iphone. tystnaden, natten och kvarten till nästa buss. då kommer det en liten volvo körandes. nu jävlar lifar vi, sa jag. och det gjorda vi. med två brölande 19åringar från vika. vi passade på att ljuga lite. det måste man unna sig när man är i främmande sällskap. vi sa att vi inte var från stan och bad dem beskriva vika.
– ja... inte är det så mycket att beskriva, sa ynglingen vid ratten.
vi sa att vi hade hört att man kunde dansa på etage i stan.
– turktage!? sa ynglingen med ett flin.

sen var vi framme. vi tackade för skjutsen och ramlade ut.