22:22

 senast jag hade ett armbandsur med en rund urtavla var år sen. batteriet pajade någonstans mellan 07-08 och sedan dess har jag aldrig kommit mig för att köpa ett nytt.  den klockan var tydligen inte lika viktig för mig längre. har ju mobilen och ipoden nu. tre klockor är lite för mycket tid att hålla reda på.
och så har digitala klockor fördelen att ha 3 önskningar varje dygn. 11:11, 22:22 och 00:00.
jag önskar mig aldrig någonting materiellt utan alltid situationer och personer, lika bra att passa på att leka gud när man har guldläge. nästan allt det jag önskat mig slagit in i viss mån. jag har inte riktigt tänkt på det förrän nu. men ni förstår att det är därför jag jag hyser en hel del tilltro till de här önskningar. jag vill tro på dem, därför glömmer jag alla gånger (statistiskt: säker 8 ggr av 10) då önskningen inte slagit in.
men jag minns den gång då klockan var 22:22 och jag precis skulle lägga den på dig och sen insåg jag vad jag höll på med och ba: nä, jag önskar mig exakt vad som helst förutom dig.
och det slog in.