///jag ska tänka på dig tills jag dör/som ett guantánamoförhör///

nu ska jag berätta om min bästa vän.
han heter erik och i somras växte det fast en solfjäder på hans hand.

det var tack vare mats, vännen till vänster, som vi träffades för första gången på imperiet på götgatan för ungefär tre år sen. det var min andra dag som stockholmsinvånare ever, jag hyrde ett studentrum på sankt eriksplan och var tvungen att söka på eniro för att hitta. det första jag gjorde var att göra bort mig. ni vet när man börjar raljera över en person som det visar sig att någon i sällskapet känner? där har vi scenen. men erik bara skrattade. det var ett perfekt första möte. och jag står fortfarande fast vid att gustaf skarsgårds sommaprat var extremt komiskt. 

det är i princip omöjligt att hyra film med erik. han har sett ALLT. "tom i bollen 8? har sett. den är asbra." älskar romcoms och tycker att de bästa filmerna är dem helt utan konflikter. samtidigt är han i all blygsamhet extremt intellektuell och kan typ allt om filosofi, litteratur och historia. ändå har jag aldrig någonsin känt mig dum bredvid honom.
han är den som kräver att jag MMSar en bild så fort jag blonderat håret och lyssnar i timmar när jag är broken hearted eller har prestationsångest. han uttalar robot med å - råbåt - och dator som datta. han får mig att tänka på lille prinsen, slas skakiga skisser och champange. 
sen skriver han musik som toppar mitt itunesbibliotek över mest spelade låtar. ärliga romaner där Den första kärleken beskrivs som en promenad i flemingsberg. allt i svartvitt, men du i färg.