hatar att vakna med ett ryck, men det är vad jag gjorde.
bredvid mig sover min lillasyster som en stock och jag önskar att jag kunde göra detsamma. men med tanke på omständigheterna är det totalt omöjligt att somna om i natt så jag går upp. men nu finns det ingenting att göra. 04:32 gills inte. det finns ingenting 04:32. morgontidningen har inte ens kommit än. ingenting är vettigt nu. ingenting är vettigt 04:30 och inte heller 04:32.
förra vintern kan jag inte minnas att jag sov alls. då kändes det som om jag hela tiden svävade mellan vaka och sömn, snoozade nätterna igenom och väcktes av mobilalarmet precis när jag slumrat till. fast det kanske är så alla känner från december till februari? vaknade varje natt kring nu, vid 4, vargtimmen, stirrade ut i mörkret och bara
– jahapp. och nu då?
och nu då ingenting. exakt ingenting nu.
wikipedia säger att vargtimmen äger rum mellan 03:00-05:00. att det är då kroppens aktivitet är som lägst, blodtryck, ämnesomsättning och kroppstemperaturen sjunker. kroppen är liksom inte lika beredd på saker under vagtimmen. en moa rautenberg har skriver en bok som heter vargarnas återkomst (! den fantastiska titeln. vargarnas återkomst!). det påstås att det är nu flest dör och föds, skriver hon, det påstås att det är nu den sömnlöse upplever ångest som starkast.
...
snön lyser vit på taket. endast moa, vargen + fyra facebookvänner boendes i annan tidzon är vaken.
...
jaahapp. och nu då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar