tisdag 7 december 2010

lördag: heut ist mein tag

när vi hade sovit 4 timmar och den här fejan hade sovit 12 var det dags att slå upp ögonen. tydligen futtade erik med sin blackberry i den vevan också. men vad han futtade står skrivet i cyberstjärnorna.

när man känner sig sliten och äldre än vanligt kan det kännas som ett hån att stå bredvid en teckning målad med vaxkritor. en gång satt vi där och vevade med handen över ett klorblekt A4papper. en gång var vi unga och hade visioner. vad har vi nu? frågan hängde kvar i luften utan att bli besvarad.
såsom i en ikon, vilket hån.
vi möttes av ögonbedövande skönhet. föga visste vi, dock vi anade, att det skulle bli en dag vi sent skulle glömma.
vi möttes av två jultomtar som var på väg till alexanderplatz för att skjutsa turister fram och tillbaka på under der linden.


vi gick runt i prenzlauer berg på jakt efter det perfekta früstuckstället. ingenting var gott nog för oss just den här dagen.
till slut bestämde vi oss för ett ställe som var långt ifrån perfekt men i takt med timmarna som tickade iväg hade vi började förlika oss med långt ifrån perfekt. vi pratade om den osäkra framtiden. vad ska man bli? när ska man börja pensionsspara? stämningen var uppgiven ända tills erik berättade att man bara behövde ett halvårs utbildning för att bli sotare. sotarpeppen!!

sen knallade vi vidare till sowohl als auch café där sällskapet beställde in kakor med äpple-blåbär och körbärssmak. erik h kastade sig över sin körsbärskaka och njöt tills han kom på att han är allergisk mot körsbär.
när samtalet började glida in på filmer om hundar (apropå den där richard gere filmen) bad jag erik m raljera lite över marley & me.
- jo, sa erik. den handlar om marley. en riktig streber.
- va? sa linnea förvånat. är han inte en golden retriver?
sen började kylan gå oss på nerverna. då tog vi en taxi till lidl!!!

what happens @ lidl, stays at lidl!
sen gav vi oss hän. hade avskedsfest i mitt & adas bo, gick vidare till elcetroklubb och vissa av oss utforskade berghains dansgolv. men det, mina vänner, är en annan historia.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar