idag var dagen då vintern kom till berlin. för två veckor sen var vintern inte här för då var den någon annanstans, till exempel i sverige. för två veckor sen var det en söndag i mauerpark. 18 grader, hippies och läderbögar, hundar utan koppel, 1 öl 1 euro och jag sjöng don't stop belivin' framför gissningsvis hundratals människor. efter ungefär halva låten, vid streeeeeeetlights peeeeeople så insåg jag vad jag hade gett mig in på. jag fick tunnelseende. resten är en dimma. när jag sjungit klart bugade jag mekaniskt och satte mig på scenkanten igen. ada dunkade mig i ryggen och sa "braaaaa!! nästa gång blir det world's greatest med r kelly!". jag såg på henne som om det var första gången jag såg en människa. sen sa jag med eftertryck "nej."
hur som helst, min poäng är: då var det inte vinter. det snöade redan i onsdags men inte förrän idag slogs det om i luften. den där kölden. idag när jag stod och väntade på grönt ljus vid övergångsstället på brunnenstrasse blåste vinden rakt in under min halsduk. jag kippade efter andan och tänkte på min acnekofta i sverige, den som klarar alla minusgrader. sen tänkte jag på alla uteliggare som kommer frysa ihjäl den här veckan. tänk att den här kylan har ihjäl folk, tänkte jag och skänkte några cent till dragspelspolackerna tunnelbanan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar