älskar toto, älskar hästar

filmen om mitt sommarjobb förvaltade det roy anderssonska arvet - otroligt sorglig, oundvikligen komisk. jag i en svart skinnfotölj och 28 plusgrader utanför balkongdörren. hon som är sönderrökt och solbränd framför mig heter barbro. hon har ryggen lutad mot skrivbordet och basröst, vi har fotriktiga skor och kläder från kommunen och den förvirrade ramlande tanten larmar var tionde minut och frågar efter mer smärtstillande. 

barbro har inte haft semester i år. det är ingen idé säger hon. hästen är ändå inte i stan, halvblodet med 1.68 i manköjd. först bodde han strax utanför stan på en ridskola men barbro var i ekonomisk knipa och hästen fick flytta till tumba. "jag såg han på en bild nyligen, det är nåt tjall med det där, jag tror han går utan vatten, han har blitt mager" säger hon med neutral röst. "men det vill man inte tänka på, då börjar tankarna snurra, så då jobbar och sover man så det slipper snurra." jag är tyst för jag har ingenting att säga. det är bara barbros blåa mascara och ett pixligt halvblod på datorskärmen bakom henne. 

– tänk om man skulle vinna en miljon, säger barbro plötsligt. eller massor av miljoner. vad skulle man göra då? jag vet vad jag skulle göra: jag skulle säga upp mig från jobbet. ta cykeln upp till bilhandlarn och köpa den finaste bilen. lämna cykeln där för den behöver jag aldrig mer. hur mycket kostar en lägenhet i stockholm? en tvåa räcker för mig. och så ett stall på gården.

jag nickar. kanske en jordenruntresa också? 

– njaä. jag är inte så mycket för det där med att resa. har aldrig åkt flygplan vet du. är det läskigt?

ja, säger jag. men jag brukar tänka att det är större sannolikhet att man dör i en bilolycka.

– ja, det är sant. min son dog i en bilolycka så det händer. 21 år. påkörd av ett rattfyllo i köpenhamn. precis utanför tivoli där vid övergångsstället. 

barbro stirrar ut i luften. fortsätter:

– det är så mycket tecken när någon dör, man letar tecken överallt. precis efter att han hade dött drömde jag. det var en verklig dröm, jag har aldrig varit med om en så verklig dröm förr. jag drömde att han ringde mig på mobiltelefonen. tjena morsan, sa han. gott nytt år! är det redan nyår, sa jag. nä men nästan sa han, klockan är två minuter i tolv. han lät sådär lite full på rösten och liksom avslappnad, som han var. och sen vaknade jag. jag tittade på klockan. den var exakt två minuter i tolv. jag gick upp och såg ut genom mitt fönster. det var alldeles stjärnklart. då såg jag en sån där jävla stjärna falla, ett stjärnfall. ja det var... du förstår. jag får gåshud bara jag tänker på det. det kändes som i en jävla film. 
barbro ser mig i ögonen och vi nickar samtidigt. som i en jävla film.